Blogguppgift E: The Elements of Journalism

I boken The Elements of Journalism tar Bill Kovach och Tom Rosenstiel upp en rad olika uppdrag som Journalister ska följa, i alla fall försöka följa. Journalistikens uppdrag hotas idag allt oftare av den ökande marknadsbaserade journalistiken. Kovach och Rosenstiel menar att journalistiken idag hotas av all den nya tekniken som finns att tillgå och av globaliseringen men också av regerings censur. Det första uppdraget som jag tänkte beskriva är lojalitet.

Som journalist är ett av de viktigaste uppdragen att visa lojalitet till dina läsare, i detta fall medborgarna i samhället. Journalistik är idag en viktig del i ett välfungerande samhälle. De ska förse oss med information ge oss nyheter och också förmedla våra åsikter och synpunkter. Den är också viktig för vårat demokratiska samhälle, de granskar makthavare tar upp samhällsfrågor och upplyser oss medborgare. Kovach och Rosenstiel ger i boken en synvinkel på förhållandet mellan journalister och oss medborgare som är väldigt intressant. Som en Journalist ska du se till att vara lojal mot dina läsare detta resulterar senare i att du får hängivna läsare, en läsarkrets och genom detta en inkomst. Uppdraget kommer då från dina läsare, självklart är ju också uppdraget från din arbetsgivare men det verkliga och det viktigaste uppdraget har du från dina läsare och då är lojalitet väldigt viktigt. Lojalitet mot medborgarna är viktigare än lojalitet mot sina chefer så skriver Kovach och Rosenstiel.

Sanning är också ett av uppdragen. Som journalist gäller det att hålla sig till sanningen och inte ljuga. Men tidningarna vill tjäna pengar och då gäller det att nyhetsartiklarna är spännande och har ett högt nyhetsvärde, det är därför väldigt vanligt att nyheter vinklas och för oss en aning bort från sanningen. Läsarna vill att det ska vara en pålitlig journalist som förmedlar deras nyheter, och då är sanningskraven höga. Det svåra i dagens mediasamhälle är att veta vad som är sanning. All den nya teknik, framförallt internet, som finns och också den allt mer ökade globaliseringen har gjort det svårt att veta vilken av all information som är korrekt. Det är idag svårt att veta vad som är sant på alla bloggar och andra nyhetskällor på nätet. Men även om det är svårt med just sanningsgraden så är också den nya tekniken väldigt positiv, iaf i mina ögon. Den uppdateras väldigt snabbt och är också väldigt frigjord och inte låst. Folk berättar vad de tycker och tänker om olika saker och är inte alls så strikta och tråkiga.

I samband med allt snack om sanning kommer vi också in på en viktig sak, verifiering. Verifiering är det som skiljer Journalsitik från andra saker som underhållning, propaganda etc. Det är viktigt att det är journalsitik och inget annat. Idag är det annars väldigt vanligt att det blir mer och mer underhållning även i nyheter. Den seriösa tonen är på väg att försvinna lite och det är viktigt att den särskiljs och hålls kvar. Det gäller att presentera trovärdigt och objektivt och att inte låta det bli några "Fox News".

I boken finns även en mängd andra uppdrag beskrivna, men detta är iaf några och som jag tycker är viktiga. Boken beskriver den amerikanska synen på journalistik och den är mycket intressant och läsvärd. Jag rekomenderar folk att läsa den är boken ,du får en känsla och förståelse hur det går till i den journalistiska världen.

Framtidens nyhetskanal?

De sociala medierna blir bara fler och fler och användarantalet ökar kraftigt. Det här innebär att om man utnyttjar de här medierna kan man nå ut med nyheter oerhört snabbt och till väldigt många. Jag tycker inte det här med sociala medier är något negativt snarare tvärtom. Det här är framtiden och det är här för att stanna, var så säkra. De sociala medierna är oftast mycket snabbare och kan publicera på ett annat sätt än en vanlig tidning eller nyhetsprogram. Här kan de uppdatera hela tiden och är väldigt snabba med bilder, båda rörliga och vanliga. Det ser vi ju exempelvis i bombayfallet. Här har de sociala medierna fått fram väldigt mycket fakta , väldigt snabbt.

Som medborgare i ett samhälle där allt fler sociala används gäller det att man är lite insatt i olika sociala medier. Är man detta kan du få ett helt annat perspektiv på nyheter. Du kan hitta dem på många olika ställen och uppdateringen är mycket snabb. Än så länge är det mer unga som använder sig av sociala medier i form av bloggar och olika communities. Det har dock skett en ökning av äldre personer. En sak som man kanske skulle kunna vara rädd för är att om de sociala medierna väldigt snabbt skulle växa sig ännu starkare och radera ut de klassiska nyhetskanalerna. Då hade blivit svårt för äldre personer att få tillgång till nyheter eftersom de inte behärskar den nya tekniken. Nu är jag övertygad om att detta inte kommer att ske. "Gammel medierna" kommer finnas kvar länge , kanske för alltid. Men det gäller att de hänger på trenden och uppdaterar sig.

Det kommer bli allt viktigare att samarbeta med sociala medier för det traditionella medierna. Hur detta ska göras vet jag inte , men det kommer bli intressant att följa utvecklingen. Kommer exempelvis stora kända medier skriva kontrakt med facebook eller liknande och kommer det att finnas mycket fler bloggare som samarbetar med tidningar? Det här är saker som vi konsumenter förr eller senare kommer få svar på. Jag tror inte att de traditionella kommer bli utkonkurrerade. Men det kommer med stor sannolikhet bli en annan typ av journalistik. Det kommer inte vara lika objetivt och neutralt, det kommer vara ner grävande och mer avslöjande. De sociala medierna finns överallt och blir allt svårare att smita undan , vilket jag tror kommer leda till väldigt mycket intressanta och häpnadsväckande nyheter i framtiden. Överallt finns det en bloggare eller någon medlem i ett communiy som kan snappa upp eller höra något som de senare delar med sig av till 1000 - tals andra.

Det kommer bli intressant att se hur de sociala medierna kommer utvecklas ytterligare men en sak som är säker, de är här för att stanna.

Balkan Express

Balkan express är en bok om Balkankriget som ägde rum i början av 1990-talet. Det är författaren Slavenka Drakulic som berättar hur det är att leva under krigets alla olika förhållanden. Hur du själv påverkas av all död och alla hemskheter som äger rum runtomkring dig. Det är ingen bok som skildrar kriget som vi ser det i tv:n eller hör det i radion. Det här visar verkligen den riktiga sidan av ett krig och alla dess följder. Boken är skriven mellan åren 1991 och 1994 då författaren hela tiden skriver om kriget och vad som händer, både med henne själv och alla runtomkring och även hur kriget sakta förändrar oss inombords.

Boken är väldigt fängslande och du får verkligen känslan av att det här har hänt på riktigt. Författaren är väldigt skicklig på att beskriva och måla upp miljöerna hon skildras i. Allt blir verkligt och trovärdigt. Jag tycker det här en bok som absolut är värd att läsas, den ger dig som läsare en riktig tankeställare om hur tufft det verkligen är att leva under ett krig.

Om jag nu ska titta lite närmare på den här formen av journalistik och hur Slavena Drakulic skriver så tycker jag att det är en intressant form av journalistik. Hela boken bygger på hennes upplevelser och det är bara hon som pratar och berättar. Det finns inga andra tydliga källor som används eller nämns. Det är både positivt och negativt med detta. Det positiva är att det blir en väldigt egen berättelse som fängslar mig som läsare och det blir en väldig närhet till henne och historien. Men det hade känts lite mer livligt och möjligtvis en aning mer trovärdigt om du som läsare skulle få höra någon annan röst eller annan källa än just henne själv. Men fördelarna överväger klart nackdelarna med det här sättet att berätta.

Den här boken är mer eller mindre ett dokument som hon berättat från kriget. Det är som att följa med i en lång krigsdokumentär mellan åren 1991-1994. Självklart är det vissa skönlitterära inslag men helheten av boken är att hon skriver på ett dokumentärt sätt och det är det som dominerar och det jag lägger mest märke till. Jag har inget emot det här skrivsättet, allt beror på vad man som journalist skriver om. I det här anseendet lämpar sig det här sättet bäst och ger läsaren en annan upplevelse till skillnad från om det varit mer skönlitterärt. Krig är väldigt starkt och genom mer dokumentärt skrivande blir det levande och verkligt. Det är bara hennes ord och berättelse och självklart utgår man från att hon talar sanning, men du kan inte ha samma krav på etik, källkritik och sanning när det är en enskild persons berättelse. Det är hennes sätt att se på det och berätta, det finns inget rätt och fel. Hon skildrar kriget på sitt sätt och hur hon upplever det och förmedlar det vidare till oss. Jag gillar boken och även formen på den.

Vad ska man kalla böcker som den här? Det tycker jag är väldigt svårt att säga något om. Jag tycker egentligen inte det spelar någon som helst mening hur de benämns. Det viktiga är vad som står i dem. Jag tycker verkligen om formen för den här typen av journalistik och det är bra och framförallt viktigt att fler gör som Slavena, att dela med sig av viktiga händelser så att vi utomstående har en chans att veta hur det är och har varit i situationer som boken berättar. Men jag tycker att böckerna ska benämnas som journalistik litteratur det känns mest rätt. Det är i alla fall mening, det finns säkert andra som inte tycker likadant. Som avslutning vill jag säga att jag tycker verkligen den här boken har ett intressant och viktigt innehåll och den bör läsas.

/klas

Namnpublicering rätt eller fel?

När man läser och lyssnar på allt om hur vida man ska publicera namn eller inte, så kan man enkelt konstatera att det inte är helt lätt. Det finns många bestämmelser hitan och ditan. Men det största problemet verkar vara att det inte finns några klara och tydliga riktlinjer för hur man får göra.

När jag läser om regler och bestämmelser angående namn står det att man ska vara noga med konsekvenserna eftersom det kan skada människor. Och att man bör avstå från det om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn ges. Vad menas då egentligen med uppenbart allmänintresse? Jag tycker då att det i både Finlandsfallet och Arboga fallet borde finnas ett väldigt stort allmänintresse? Kanske ännu mer i Arboga fallet då den misstänkte/skyldiga fortfarande är på fri fot. I Finland tog gärningsmannen livet på sig själv och då tycker jag inte alls det är på samma sätt. Fast samtidigt kan man se de åt andra hållet där med...eftersom han redan är död och då med största sannolikhet vet att han är skyldig så skulle det också vara enklare att publicera namn. Det är ju också en hemsk tanke när de gånger det skulle bli fel och det publiceras namn för den misstänkte som sedan inte stämmer. Allt detta går att vrida fram och tillbaka och det finns många sätt som är rätt och lika många som är fel.

Läser jag vidare om reglerna så läser jag precis nedan det tidigare nämnda, " Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder nationalitet kön eller annat som gör en identifiering möjlig" Att vi får se namn trots att allmänintresset är stort i Sverige är nästan obefintligt, det är i alla fall min känsla. Men att vi däremot kan få veta hur gammal, vilket yrke och vilket kön den misstänkte/åklagade har brukar däremot inte vara några problem med. Bara några exempel som, 42- åriga mannen som var misstänkt för mordet på Engla. 22-årig elev i yrkesskola i finländska.... som dödade eleverna i massakern. Finns även exempel i Arboga fallet: den tyska kvinnan, där har även ålder avgivits vid ett flertal tillfällen. I alla dessa fall har man angett saker som kan göra en identifiering möjlig. Detta verkar vi vara väldigt bra på i Sverige att ange sådana saker, men väldigt fega på att sticka ut med namn? Behöver vi kanske ändra syn på detta och gå ut med namn oftare för att kanske rädda blivande offer , eller ska vi hålla oss på samma nivå som nu?

Jag tycker att det viktigaste i denna fråga är att vi i Sverige måste sätta tydligare riktlinjer så vi enklare kan slippa misstag och felaktigheter. Men samtidigt måste vi tänka på offren och alla inblandade. Men jag hoppas att vi i Sverige försöker agera i denna fråga som faktiskt är viktigare än vad man tror, det kan faktiskt i längden göra att vi räddar människoliv.

Nyhet eller inte?

Var egentligen nyheten om Orkanen Gustav så viktig och så stor som den uppgavs för att vara? Var den värd all medial uppvaktning? Och var det egentligen en större nyhet än jordskalvet i Kina och översvämningarna Indien? Efter att ha hört inslaget så är Mitt svar NEJ!
Fast nu är det inte jag som bestämmer vad som är nyheter eller ej, det gör redaktionerna.

USA är världens enda supermakt och har en oerhörd påverkan på övriga världen. Att orkanen ägde rum just där tror jag gav den hjälp att få det nyhetsvärdering som den fick. Samtidigt gör de ju inte saken sämre att det tre år tidigare blev en enorm uppståndelse kring orkanen Khatrina. Då den amerikanske regeringen och framförallt president Bush kritiserades oerhört hårt för sina insatser. Genom denna tidigare händelse hade denna nyhet redan ett "försprång" i mina ögon. Tidningar och nyhetsredaktioner förstorade även upp allt flera dimensioner. Men det finns ju en en förklaring varför de gör som de gör? Vi, och då menar jag oss svenskar, tycker oftast det är mycket roligare att veta vad som händer i Västvärlden än i övriga världen. Vi har blivit amerikansiserade. Vi tycker kändisskvaller om fylla och förstorade bröst är mer intressant än allvarliga krigssituationer i öststaterna. Egentligen är det inte rimligt att en nyhet som orkanen Gustav skall kunna få ett sådant nyhetsvärde och kunna hamna före mycket värre katastrofter som hänt i andra delar av världen. Men av anledning om det jag just diskuterade, så kan det ändå bli på det här sättet.

Jag tycker även att jag kan se en tydlig bild utav detta i sportens värld och dess ständiga nyheter. Där kan första nyheten i sportbladet vara att Ralf Edström kan få bli trädgårdsmästare i Zlatans palats i rosengård, istället för en vunnen Guldmedalj i pralympics. Är detta verkligen så det ska vara? Det borde inte vara så, men nu är det så att tidninagrna bestämmer. Och de vet vad vi vill se och höra. Det är just därför det blir som de blir och där är Orkanen Gustav ett prakt exemplar. Allt för mycket arbete går ut på att tjäna pengar och då blir andra saker lidande, i mina ögon får vi då inte en korrekt spegling av världen. Stora och viktiga saker läggs åt sidan och istället blir små oviktiga saker helt plötsligt viktiga och stora.

Nu tycker inte jag detta gäller all media , vissa är värre än andra. Men ingen är perfekt. Självklart tycker jag man kan hitta goda och bra nyhetsskildringar som stämmer och får den plats de förtjänar. Men jag tror att någonting måste göras, för risken är att om det fortsätter i samma spår är att vi får en helt förvrängd världsbild och även vad som anses som rätt och fel.