Balkan Express

Balkan express är en bok om Balkankriget som ägde rum i början av 1990-talet. Det är författaren Slavenka Drakulic som berättar hur det är att leva under krigets alla olika förhållanden. Hur du själv påverkas av all död och alla hemskheter som äger rum runtomkring dig. Det är ingen bok som skildrar kriget som vi ser det i tv:n eller hör det i radion. Det här visar verkligen den riktiga sidan av ett krig och alla dess följder. Boken är skriven mellan åren 1991 och 1994 då författaren hela tiden skriver om kriget och vad som händer, både med henne själv och alla runtomkring och även hur kriget sakta förändrar oss inombords.

Boken är väldigt fängslande och du får verkligen känslan av att det här har hänt på riktigt. Författaren är väldigt skicklig på att beskriva och måla upp miljöerna hon skildras i. Allt blir verkligt och trovärdigt. Jag tycker det här en bok som absolut är värd att läsas, den ger dig som läsare en riktig tankeställare om hur tufft det verkligen är att leva under ett krig.

Om jag nu ska titta lite närmare på den här formen av journalistik och hur Slavena Drakulic skriver så tycker jag att det är en intressant form av journalistik. Hela boken bygger på hennes upplevelser och det är bara hon som pratar och berättar. Det finns inga andra tydliga källor som används eller nämns. Det är både positivt och negativt med detta. Det positiva är att det blir en väldigt egen berättelse som fängslar mig som läsare och det blir en väldig närhet till henne och historien. Men det hade känts lite mer livligt och möjligtvis en aning mer trovärdigt om du som läsare skulle få höra någon annan röst eller annan källa än just henne själv. Men fördelarna överväger klart nackdelarna med det här sättet att berätta.

Den här boken är mer eller mindre ett dokument som hon berättat från kriget. Det är som att följa med i en lång krigsdokumentär mellan åren 1991-1994. Självklart är det vissa skönlitterära inslag men helheten av boken är att hon skriver på ett dokumentärt sätt och det är det som dominerar och det jag lägger mest märke till. Jag har inget emot det här skrivsättet, allt beror på vad man som journalist skriver om. I det här anseendet lämpar sig det här sättet bäst och ger läsaren en annan upplevelse till skillnad från om det varit mer skönlitterärt. Krig är väldigt starkt och genom mer dokumentärt skrivande blir det levande och verkligt. Det är bara hennes ord och berättelse och självklart utgår man från att hon talar sanning, men du kan inte ha samma krav på etik, källkritik och sanning när det är en enskild persons berättelse. Det är hennes sätt att se på det och berätta, det finns inget rätt och fel. Hon skildrar kriget på sitt sätt och hur hon upplever det och förmedlar det vidare till oss. Jag gillar boken och även formen på den.

Vad ska man kalla böcker som den här? Det tycker jag är väldigt svårt att säga något om. Jag tycker egentligen inte det spelar någon som helst mening hur de benämns. Det viktiga är vad som står i dem. Jag tycker verkligen om formen för den här typen av journalistik och det är bra och framförallt viktigt att fler gör som Slavena, att dela med sig av viktiga händelser så att vi utomstående har en chans att veta hur det är och har varit i situationer som boken berättar. Men jag tycker att böckerna ska benämnas som journalistik litteratur det känns mest rätt. Det är i alla fall mening, det finns säkert andra som inte tycker likadant. Som avslutning vill jag säga att jag tycker verkligen den här boken har ett intressant och viktigt innehåll och den bör läsas.

/klas